Skänninge

Startsida

Staden

Frågor

Karta

Undersökningar

Järnvägsparken

Motalag.–Skenaån

Nya Motalagatan

Dyhagen

S:t Olof

Linköpingsgatan

Kv. Magasinet

Krokgatan

Hospitalet

Nyhetsbrev

Loggbok

Kontakt

2010-01-19

S:t Olofs konvent

I det medeltida Skänninge fanns två dominikankloster, S:t Olof och S:ta Ingrid. Brödraklostret S:t Olof låg i stadens östra utkant och grundades år 1237. Strax norr om Skenaån inrättade Ingrid Elofsdotter ett systrakloster, S:ta Ingrid, på 1270-talet. Dominikanorden grundades av den spanska prästen Dominicus och bestod från början av ett samfund av präster. År 1216 godkändes orden av påven. Dominikanerna såg som sin främsta uppgift att predika mot de kättarrörelser som förekom i Europa under den här tiden varför orden fick namnet predikarorden. Dominikanerna liksom franciskanerna kallades också för tiggarmunkar då de följde ett fattigdomsideal som innebar att de levde av allmosor.

Klocka funnen i den västra längan.

Dominikanorden fick snabbt ett stort genomslag i Europa och Norden. De förlade sina kloster till centrala orter och städer och redan på 1220-talet inrättas Nordens första dominikankloster i Lund. Några år senare grundas Sveriges första dominikankloster i Visby. Inom loppet av cirka 50 år hade dominikanerna etablerat sig i Sigtuna, Skänninge, Kalmar, Lödöse, Västerås, Strängnäs, Skara och Åbo. Men det var bara i Kalmar och Skänninge som det fanns både systra- och brödrakloster. Vid reformationen stängde Gustav Vasa nära nog alla Sveriges kloster så även S:t Olof och S:t Ingrid.

Cecilia Ljung ritar av källarväggarna.

Klostren bestod ofta av tre huslängor och en kyrka som omslöt en närmast kvadratiskt klostergård. Huslängorna rymde bland annat matsal, sovsalar, kök, skrivstuga och bibliotek. Dominikanernas klosterkyrkor var ofta stora, så kallade salskyrkor. Arkeologiska undersökningar av dominikankyrkorna i Västerås och Strängnäs visar att de kunde vara 45–50 meter långa och upp till 25 meter breda. Kyrkorna liksom de övriga huslängorna var ofta byggda av tegel, vilket brukar framhållas som dominikanernas främsta byggnadsmaterial.

Undersökningarna av S:t Olofs kloster som genomfördes under åren 2004–2005 gör att vi börjar få en betydligt fylligare bild av ett av Sveriges äldsta dominikankloster. Grävningarna visar att klostret har en komplex byggnadshistoria och att det var först under 1400-talet som S:t Olof fick ett mer regelrätt utseende, med fyra längor som omgärdade en klostergård. Våra undersökningar ger framförallt en tydlig bild av just det senmedeltida klostret där vi kom att gräva delar av den norra och den västra klosterlängan och klosterkyrkan. Mellan kyrkan och Vistenagatan grävde vi dessutom delar av kyrkogården. Klostermurarna men även andra konstruktioner till exempel de fyra hypocaustanläggningar (varmluftsugnar) som undersöktes, var mycket välbevarade.

I den västra längan fanns ett rum som vi tolkar som grovkök. Fynden i rummet, bland annat fiskben, kermikskärvor, fröer och djurbensmaterial gör att vi kommer att kunna teckna en bild av klostrets hushåll. Redan nu har fiskbensexperten låtit meddela att det konsumerades, abborre, ål, torsk och stör. I klosterkyrkan och på klostergården grävde vi fram över 160 gravar. De gravlagda var män, kvinnor och barn. Den osteologiska analysen av skeletten kan dessutom berätta om de begravdas längd, hälsotillstånd och ibland även dödsorsak. Vill du veta mer om enskilda fynd, konstruktioner eller om begravningarna går det bra att gå in på år 2004 och 2005 loggböcker

Annika Konsmar rensar golvytan i korsgången medan Hanna Menander undersöker en nisch i källarmuren.

Upp