Örberga kyrka

Startsida

Bakgrund

Historik

Resultat

Kontakt

2010-01-19

Gravar och gravmonument

Av ett femtiotal framgrävda skelett kommer ca 20 att analyseras osteologiskt. Det rör sig om de skelett där mer än hälften av kropparna kunde grävas fram eller var bevarade. Två av skeletten påträffades i en nergrävd kalkstenskista. Det rörde sig om en vuxen individ med ett barn placerat på magen.

Kistan var uppbyggd av tre återanvända hällar från ett tidigkristet gravmonument. De två långsidorna utgjordes av en långsida och en gavelhäll. En likadan långsida, som den förra, hade återanvänts som lock. Gavelhällarna saknade dekor och runor. De två identiska långsidorna talar för att det vid tiden för iordningställandet av gravkistan fanns ett intakt gravmonument på kyrkogården, som kom att återanvändas, om än nergrävt och osynligt för ögat. Det är inte omöjligt att även gavelhällen ingått i detta ursprungliga monument.

Gavelhällens fina profilering syns tydligt på den ena sidan medan den andra sidan huggits sönder i samband med att en elkabel lades ner i marken. Under korset kämpar ett fyrfotadjur med en slingrand orm. Foto: UV Öst. Ytterligare en häll påträffades intill det på 1200-talet ombyggda koret. Stenen, som låg upp och ner, låg heller inte över en grav. Stenen har sannolikt hamnat där i samband med ombyggnaden av koret. I det här fallet rörde det sig om en lockhäll dekorerad med rundjur och runslinga. Texten som översatts av Helmer Gustavsson tolkas som: Thukir lät lägga dessa kummel över Kuhu moder sin. Gudarna hjälpe hennes själ. Anledningen till att man angett gudarna och inte bara gud, menar Helmer beror på att det är en reminiscens från hednisk tid då man åkallade flera gudar. Det här är ett fenomen som man även kan se i till exempel den äldre västgötalagen.

Lockhällen som påträffades vid den södra korsarmen. Tre slingrande drakar med huggtänder pryder stenens bildyta omgiven av en runslinga. Thukir lät uppföra ett gravmonument för att hedra sin mor. Han uppmanade gudarna att hjälpa hennes själ. Det här skedde förmodligen någon gång under 1000-talets andra hälft. Troligen bodde Thukir och hans mor Kuhu på en större gård i anslutning till Örberga kyrka. Foto: UV Öst.

Ett stort antal kalkstenshällar, påträffades söder och väster om kyrkan. Med stor sannolikhet ingår de i gravkistor, men huruvida det rör sig om återanvända hällar till tidigkristna gravmonument gick inte att avgöra. Flera av hällarna påträffades i schaktkanten och kom därmed inte att ingå i undersökningen. Schaktsträckningen kunde ändras vid några andra kistor som därmed inte kom att beröras.

Byggnader på kyrkogården

Ett hörn av en stenbyggnad med ett kalkbruksgolv påträffades väster om tornet. För att inte förstöra detta flyttades schaktet något varför ingen vidare undersökning utfördes. Det är högst troligt att det rör sig om en medeltida byggnad men dess funktion är okänd. Den ena väggen verkar ligga i liv med en stenkällare som ligger direkt utanför kyrkogårdsmuren. Kanske har de utgjort en och samma byggnad. Det är inte orimligt att tänka sig att denna byggnad varit av profan karaktär. Kanske har den ingått i en storgård som legat väster om kyrkogården.

Vy från tornets västsida. Tornportalens tröskelsten syns nederst i bild. Vid kyrkogårdsöppningen ligger en gravsten från 1700-talet, återanvänd som gångyta. Framför denna syns stenkistan, byggd av ett återanvänt gravmonument från 1000-talet. Till vänster om denna en medeltida trapetsoid gravsten. På den andra sidan om kistan framträder murarna till ett medeltida hus. Det vita till höger om muren är husets kalkbruksgolv. Foto: UV Öst.

Söder om kyrkan, utmed kyrkogårdsmuren, ligger ett annat medeltida stenhus. Dess ursprungliga funktion är okänd men senare har byggnaden använts som sockenmagasin. En önskan från församlingen om att inreda husets bottenvåning till ett stenmuseum har resulterat i en ansökan om medel. Kanske kommer man att kunna beskåda dessa gravmonument och äldre gravstenar i denna byggnad i framtiden. Det vore önskvärt eftersom denna typ av gravmonument är något typiskt östgötskt och inte finns utställt någonstans i vårt län.