|
|
Stjärneberg 2010-01-19
|
Tallboda och Stjärneberg genom tiderna Tallboda upp ur havet Östra Malmskogens höjder dök upp ur havet för omkring 7000-8000 år sedan, efter att ha varit nedtryckta av inlandsisen. Då var Roxen en del av den forna och salta Östersjön (Litorinahavet) och människor hade bott i landskapet ett par tusen år redan. De små kobbarna växte med tiden till öar i ett skärgårdslandskap, rikt på fisk och fågel och en ypperlig miljö för den tidens jägare. Med kanot tog de sig runt mellan öarna. De tycks inte ha bosatt sig ute i havsbandet, utan snarare använt olika platser som återkommande jakt- och fiskestationer.
Vid Stjärneberg ligger en av dessa lägerplatser, invid det forna strandhaket (idag drygt 50 meter över havet). Berget här var då en ö drygt 1,5 kilometer från själva fastlandet. Bakom en bergklack hade de lä, med utsikt över ett 70 meter brett sund till nästa ö. Liknande uppehållsplatser är egentligen inte ovanliga i Linköpings forna skärgård. Desto ovanligare är det att hitta platser som är så pass välbevarade som den vid Stjärneberg. Oftast har senare tiders användande av samma höjder (inte minst som gravfält) förstört de äldsta spåren. Vi har i princip inte undersökt någon sådan här plats mer systematiskt i det forna skärgårdsområdet och därför blir undersökningarna vid Stjärneberg både intressanta och viktiga. Eld och död Havet drog sig undan och till slut snörptes Roxen av. Landskapet förändrades och människorna med det. Omgärdad av våtmarker och beteshagar reste sig Östra Malmskogen under bronsåldern (drygt 1800- 500 f . Kr.) över det omgärdande landskapet. Höjderna blev nu bra lägen för bosättningar och man begravde sina döda nära inpå. Under loppet av bronsåldern och äldre järnåldern växte gravplatserna till stora gravfält. Stenålderssundet vid Stjärneberg försvann, men ett källsprång fanns kvar invid en rundslipad häll. Runt denna vattenspegel samlades människor i övergången mellan brons- och järnålder. Endast en liten del av området är undersökt ännu, men redan har vi hittat ett flertal härdar, kokgropar och stolphål. Ännu vet vi inte exakt vad man gjort här, men det är intressant att man suttit i skuggan av den åsrygg som sedan kommit att bli ett gravfält.
Utgrävningarna kommer förhoppningsvis ge svar på relationen i tid mellan gravarna och härdarna. De kan vara spår efter en regelrätt bosättning, eller kult som är samtida med gravfältet (kanske kremering?), eller en rituell aktivitet som koncentrerar sig till gravfältets tillblivelse. Ännu vet vi inte heller hur länge gravfältet varit i bruk, om det övergivits och tagits i bruk igen, hur många som kan vara begravda här eller hur rika deras gravar kan tänkas vara.
|
Skogsbete och kronojägeripark De flesta förhistoriska gravfält i Linköpingsområdet övergavs redan under folkvandringstid (omkring 400-550 e.Kr.). Vissa kom i bruk igen efter denna omvälvande tid. I och med kristnandet under övergången från yngre järnålder till medeltid (på 1000-talet e.Kr.) var det dock slut på sådana hedniska sedvänjor. Nya tider randades, nya sätt att dela upp landskapet och fördela resurser kom i bruk. Under medeltiden blev Östra Malmskogen en så kallad häradsallmänning, på gränsen mellan Bankekinds och Åkerbo härader. De skogsklädda höjderna tjänade nu som jordägarnas gemensamma betesmark, temporära åkerlotter och trädresurs. Vid Stjärneberg finns spåren efter denna tid också, i form av sotiga odlingslager, eldstäder och skärvor av rödgods. Omedelbart söder om Stjärneberg löpte landsvägen in mot Linköping och 400 meter mot sydväst låg en gammal avrättningsplats. Hur länge jordägarna själva fick förvalta sin allmänning är en öppen fråga. Redan på 1100-talet gjorde kronan anspråk på en stor del av obebyggda häradsallmänningar i Östergötland. Sannolikt har samma sak skett här, varför kronan senare kunde inrätta en kronojägeripark i Östra Malmskogen, så som den syns på de äldre kartorna.
Gård, bilverkstad och bostadsområde Det är först på häradskartan från 1870 som gården Stjerneberg dyker upp. Även om platsen har gamla anor, är namnet på den tämligen ungt. På häradskartan ser man att hela slänten ned mot dagens Motell Filbyter var uppodlad. Stora delar av Östra Malmskogen hade nu styckats upp i lotter för åker och bete, och små torp låg utströdda här och där. Avrättningsplatsen hade blivit en sandtäkt. På äldre ekonomiska kartan från 1930 ser man att Stjärneberg växt till sig med ett par byggnader, och dessutom bytt socken från Rystad till St Lars (nuvarande Linköpings stad). Från 1950-talet börjar Tallboda som område växa fram. Först 1980 kommer arkeologin ikapp samhällsutvecklingen, och det är i Tallboda som en av landets första totalavbaningsutgrävningar genomförs.
Den sista verksamheten på Stjärneberg bör ha varit Stjärnebergs Bilar (' 100 m ovanför Filbyter Motell'). Även från denna sista fas finns gott om spår i form av bildäck och skrot. Därefter har de kvarvarande byggnaderna blivit fallfärdiga och fornlämningarna bakom ladan har vuxit igen. En promenadstig har lett från Gränsliden till Tallbodahagen, tvärs över härdområde, stenåldersboplats och gravfält. Redan nästa år tas första spadtagen inför nästa fas i platsens historia. Villor och kedjehus ska byggas över i princip hela kullen. I och med de arkeologiska grävningarna tas till slut de forntida lämningarna bort helt och hållet, men kunskapen om dem får leva kvar. |
 |
|
|
|
|
|
Klicka på bilden! Forna havsnivån 50 m .ö.h. och Stjärnebergsboplatsen markerad i rött. 
Stjärnebergs gamla lada. I förgrund härdområdet och i bakgrund (t.h.) gravfältets åsrygg. 
Klicka på bilden! Utdrag ur Fredsmilskartan från 1670.
De kvarvarande byggnaderna på Stjärneberg.