|
|
E18, Nibble 2007 2010-01-18
|
Bland smultron och stenar Förra veckan utlovade jag lite information om det högsta impedimentet på platsen, men det får bli nästa vecka. Denna dag kommer det istället att handla om det stora, platta impediment som ligger längst bort i väster. Innan avbaning (avskalande av matjorden) har det sett ut som ett område med gravar och en eller annan skärvstenshög. Där finns en källargrop som troligen har hört till ett torp, och bland allt högt gräs och sly har vi sett rosenbuskar, syrener och krusbärsbuskar. Det är kulturväxter som antyder att det på platsen har legat något litet torp. Nu när vi har avtäckt av ganska stora delar inser vi att området kommer att bli svårt att förstå sig på. Stora delar av det som vi har schaktat fram består av väldigt stenig mark.
Det "platta" impedimentet med mycket sten. Foto: Anna Östling. Bland stenarna finns gravar. Vi har hittat brända ben på ett par stenpackningar. Där vi är och schaktar precis nu är det däremot tomt på anläggningar. Vi har börjat närma oss källargropen och det är troligt att torpet har legat här. Runt torpet har man säkert rensat bort sten och annat för att kunna odla, vilket naturligtvis har stört de äldre lämningarna. Vi har hittat spridda fynd av yngre rödgods; keramik som finns från 1600-tal och framåt i tiden. Men vi har inte närmare daterat den än. Torpet finns inte med på några av de kartor som vi har tittat på från 1700-tal eller senare heller för den delen. Det växer också mycket smultron på platsen vilket är väldigt trevligt.
|
Smultronställe. Foto: Anna Östling. De som arbetar på kullen just nu är Christian Gatti, Hans Lindfors, Mia Englund, Fredrik Larsson, Veronica Ericsson, Agnetha Olsson och Bertha Amaya.
Christian Gatti (till vänster) och Hans Lindfors. Foto: Anna Östling. För övrigt går arbetet bra, allt rullar på som det ska. Mellan de två största impedimenten håller vi på att undersöka stolphål som visar att ett hus har stått på platsen. Det vi undersöker är alltså rester efter stolpar som har burit upp huskonstruktioner. Det som finns kvar syns som mörkfärgningar i den omgivande marken. Ibland sticker det också upp mindre stenar som har stagat upp stolparna. Men detta kommer jag att återkomma om nästa vecka. Stolphålen visar att det vi antog är sant, nämligen att själva boplatsen har legat här. Vi har haft besök av Uppsala Nya Tidning och så har de som jobbar på Mälby och de som är inne på kontoret i Uppsala varit här på en liten sillunch. Det var mycket trevligt! Glad midsommar!
|
 |
|
|
|
|
|
