|
|
Stenstorp 2010-01-18
|
Stenålder i Stenstorp Där landsvägen från Örebro mot Närkes-Kil når fram till Kilsåsen och svänger norrut ligger ett litet rött torp intill vägens västra sida. Förbi torpet ska det byggas en efterfrågad cykelväg. Men där vägen ska gå låg redan en stenåldersboplats. Hjalmar Andersson, en målare med öga för förhistoria, har hittat boplatsen. Han såg att det fanns avslag av flinta och kvarts i åkern öster om vägen. Detta var inte den första kända boplatsen i området utan det finns sedan länge flera kända stenåldersboplatser längs Kilsåsen. Ändå finns det okända platser kvar att upptäcka.
Det smala schaktet där cykelvägen så småningom ska ligga längs med väg 744 mellan Örebro och Närkes-Kil. Keramik från stenåldern finns i hela schaktet. Malstensöverliggaren låg intill den stora björken i vägkanten. Boplatserna på Kilsåsens östra sluttning är från slutet av äldre stenålder och början av yngre stenålder; från senmesolitikum och tidigneolitikum. De tidigneolitiska boplatserna hör till en kultur som fanns i hela norra Europa under den här tiden – trattbägarkulturen. En sådan boplats var det Hjalmar hittade och som vi nu undersökt en liten del av. Axel Bagge och Stig Welinder var här, Bagge på 1930-talet och Welinder på 1970-talet, och nosade på boplatserna längre norrut vid Hjulberga och Vallby och gjorde platserna kända bland stenåldersforskare.
Boplatsen vid Stenstorp sedd från Ekers by i öster. Vi har nu förundersökt en, ett par meter bred, remsa väster om vägen vid Stenstorp. I matjorden och främst i sanden under den har vi hittat mycket keramik, skärvor från många olika kärl och krukor, och några små flintavslag. På ett besvärligt ställe, under rötterna till en stor björk, fanns extra mycket keramik. Här fanns också små bitar av brända ben och många fragment av brända hasselnötskal.
|
Malstensöverliggaren låg med den plana sidan ned en bit ner i en otydlig grop. I gropen fanns också mycket keramik, brända ben och brända hasselnötskal. När vi grävt oss ner en bit i sanden gick det att urskilja grå färgningar som visade att de flesta fynden egentligen låg i grävda gropar. I en av groparna under björkens rötter låg en malstensöverliggare; den delen av en handkvarn som man dragit fram och tillbaka över den underliggande större stenen. I samma grop som malstensöverliggaren fanns också ett par bitar av en rund lerskiva med fingerintryck runt kanten, ett föremål typiskt för trattbägarkulturen, men vars funktion vilar i dunkel.
Gunlög Graner lyfter malstenen från platsen där den legat sedan början av yngre stenålder. Har vi grävt i köket bland matavfall och köksredskap, eller är de konstruktioner vi funnit spår efter symboliskt handlande som speglar en komplex tankevärld? Malstenar förekommer ofta i sammanhang med en religiös prägel, och de brända benen kan komma från avlidna förfäder istället för från avgnagda köttben.
|
 |
|
|
|
|
|
